Arbetsmiljö och egenkontroll
Det finns två dominerande skäl till att ha en optimal luft- och arbetsmiljö. Ett av skälen är företagsekonomiskt, eftersom en bra arbetsmiljö, automatiskt ger en omedelbar pay-off i form av högre produktivitet och ökad trivsel. Det andra är att företaget inte bryter mot samhällets krav i form av rådande lagstiftning. Lagstiftningen lägger ett stort ansvar på att verksamheter inte skadar hälsa och miljö. Inomhusmiljön styrs främst av Miljöbalken, Arbetsmiljölagen, Boverkets och Socialstyrelsens rekommendationer. Enligt miljöbalkens regler om egenkontroll skall verksamhetsutövarens miljöarbete bedrivas systematiskt och dokumenteras. Verksamhetsutövaren i miljölagstiftningen motsvaras av arbetsgivaren i arbetsmiljölagstiftningen såsom ytterst ansvarig. Det är därför lämpligt att egenkontroll enligt miljöbalken samordnas med miljöledningssystem och arbetsmiljöarbete eftersom ett naturligt samband finns och de kompletterar varandra. Lagstiftningen indikerar gränser för högsta tillåtna föroreningar, men det innebär inte att det står var och en fritt att nöja sig med att ligga inom tillåtna nivåer. Det generella kravet är att minimera mängden föroreningar, efter bästa förmåga, såvida det inte är helt orimligt ekonomiskt. Erfarenheten visar att en bättre kontroll och strävan efter minimering i själva verket ger ekonomiska fördelar på lite längre sikt.
Luftförorening definieras som ämne eller blandning av ämnen i luft som kan medföra ohälsa eller besvär enligt 3 § arbetsmiljölagen AFS 2005:17. Enligt 7 § skall utredning om luftförorening göras och dokumenteras om det finns anledning att misstänka sådan. Om hygieniska gränsvärden överskrids skall åtgärd vidtas omedelbart.
Enligt Miljöbalken är det fastighetsägaren som i första hand är ansvarig för inomhusmiljön, men också verksamhetsutövaren om denne är en annan. MB går längre än arbetsmiljölagen i det att redan risker för skador och olägenheter för människors hälsa eller miljön (försiktighetsprincipen), medför en skyldighet att vidta åtgärder (2 kap. 3§ MB). Det är miljöbalken som styr de flesta lagar och rekommendationer på området.
Arbetsmiljöns luftproblem och risker, en onödig och improduktiv kostnad!
Ett antal kvalitetsparametrar regleras i Arbetsmiljöverkets och Boverkets rekommenderade riktvärden. Vi går inte in på dessa här.
Andra parametrar som är diffust reglerade, men som påverkar hälsotillstånd inomhus, är mängd, storlek och fördelning av laddningar i luften (plus o minusladdade små joner), mängden damm/partiklar, mängden VOC (flyktiga organiska sammansättningar), statiska laddningar m fl. När vi studerar en arbetsmiljös problem mäter vi även dessa variabler vid misstanke om påverkan.
Risker/Hälsa: Idag vet man att vanliga miljöföroreningar, partiklar och gaser i luften i mängder som normalt accepteras är mycket hälsoskadliga och påverkar vår hälsa, levnadsvillkor och livstid avsevärt. Framför allt har man klarlagt starka samband mellan luftföroreningar (läs partiklar) och stora folksjukdomar som hjärt-/kärlsjukdomar, sjukdomar i andningsvägarna, lungcancer, graviditetsproblem m fl. Nedan pyramid förklarar hur föroreningar (läs partiklar) påverkar hela befolkningen i en skala utan gränsvärden. Ju fler partiklar som finns i inandningsluften desto större motsatta hälsoeffekter. Detta kan man påverka i hög grad själv eftersom innemiljön där vi vistas mesta tiden (ca 90 %) kan kontrolleras och styras. Ett första steg är att kontrollera risknivån genom att göra en luftkvalitetsmätning på arbetsplatsen och/eller i bostaden. Nedan visas en pyramid över hälsoeffekter associerade med luftföroreningar, speciellt PM10 och PM2,5. IVL har sammanställt en rapport år 2009 baserad på statistik för år 2005 där man bedömer att ca 5 000 för tidiga dödsfall inträffar årligen i Sverige på grund av partikelföroreningar i luften (jmf toppen i pyramiden). Kostnaderna för samhället skattas till ca 26 miljarder/år. Kostnaderna för samhället belastar givetvis både företag och enskilda.
Se också sidan om "Luftföroreningar" för en fördjupning av ämnet.
Inni Powerflex
